Joel o Sixten

Rubrik:Stenbockens nej-skolaVisst kan det vara svårt att säga nej. Man uppfostras till att vara alla till lags men efter ett par års träning så blir det lättare att säga ordet nej för att överleva. För mig går mina hundar först och ingenting annat. Dygnet har bara 24 timmar och då måste man lära sig att säga nej. Nu går jag kurs med Tore och ska börja kurs med Sixten nästa vecka. Min hundras kräver pälsvård och några av mina hundar ställs dessutom ut. Med skärsåret som inte läker som det ska så har det inte varit lätt att trimma men jag får hjälp av Kaspelix-Maria. Det innebär att det blir ändringar i mitt tidigare schema eftersom jag rättar mig efter när Maria är ledig. Jag kan ju knappast be att hon ska rätta sig efter mig eller hur :-). 

Jag har kommit så långt i min nej-utveckling att jag inte längre får dåligt samvete när jag säger nej.Jag har en vän som jag tipsat om att skriva ordet nej i handen och sen när alla frågor om hjälp med allt mellan himmel och jord. När man sen behöver sätta gränser så läser man ordet högt - nej. Det låter kanske simpelt men det är ett bra stöd i början. Det är lätt att tänka i huvudet att säga nej men likväl när man får frågan om något så säger man ja av gammal vana. Då är det skrivna ordet nej i handen bra att ha. För vem tackar dig när du köper Losec eller andra mediciner för magkatarr eller magsår, ligger sömnlös på nätterna? Svaret på frågan är - ingen. Krasst men sant. 

Jag har jobbat ideellt i klubbföreningar i 13 år och om jag inte kunnat säga nej så hade jag nog legat six feet under. Man kan inte vara alla till lags eller vända kappan efter vinden i olika frågor. Då ska man inte hålla på med föreningsarbete. Samma sak på jobbet, man ska alltid vara rak, ärlig och konsekvent. Då blir man inte oense med sig själv och sparar energi.Att vara sann mot sig själv och sen mot sin omgivning är tufft i början men efter ett tag så märker man att det tar mindre energi ifrån dig jämfört med när man sa ja till allt som skulle göras eller var tyst i debatterna istället för att stå för sin åsikt och kunskap mm. Eller att säga att det är inte ok att trampa på mig. 

Eller som på utställning när en del envisas med att gång efter gång släppa fram sin hund så den får nosa min hund i baken. Har inga som helst problem att be personen ifråga att hålla ordning på sin hund. Jag vet ju varför det sker, jo för att störa. Tyvärr så lyckas de inte. Men jag vill inte med mig löss eller kennelhosta hem. Jag vill heller inte utsätta mina hundar för negativa erfarenheter. "Jamen men min hund är snäll". Då svarar jag vänligt att "det bryr jag mig inte om". Jag är TOTALT ointresserad av om det är en snäll, mesig eller aggressiv hane som min hane har nosandes i sin rumpa. Det är inte andra människor som ska avgöra vad mina hundar ska utsättas för. Sorry, det är jag som bestämmer det :-). Och hundmöten och lek med andra hundar har mina hundar fullt av. Och det sker inte på utställning utan med hundar vi känner. 

Numer händer inte sånt Tage för alla som har sett Tage i utställningsringen vet att inget rubbar honom så det är inte värt besväret längre -:). Men nu kommer man med en ny hund ja då börjas det igen, ha ha ha. Jag är ledsen men mina nya hundar blir inte heller berörda men avstånd ska ändå hållas. Inte heller här känner jag obehag när jag säger till att dem att hålla sin hund ifrån min. Det är jag som håller i min taktpinne och det är jag som sätter ribban. Att lära sig att säga nej ingår i konceptet att sätta gränser. 

Att inte heller be om ursäkt för den man är eller för sin familj eller vänner. Att inte skämmas för att alla man har eller haft omkring sig inte faller in i normen. Jag är jag och sen 10 år tillbaka behöver jag inte skriva ordet nej i handen utan det sitter i ryggmärgen. Det är riktigt skönt. För vet ni vad man upptäcker? Jo, man får en annan ork och energi att finnas till för sina riktiga vänner och sin familj. Vilket för mig är livskvalitet. 

Jag kan ge ett exempel på hur det kan bli när man säger nej :-). Jag hade tidigare en granne som pratade skit om alla. När hon skulle lufta sitt skvaller med mig så hade jag inga obehagskänslor när jag sa - nej, jag är inte intresserad av att lyssna. Granntanten blev givetvis svart i blicken och snörpte på munnen :-). Givetvis förstod jag innan att så skulle ske. Men hennes ogillande berörde mig inte. Däremot hade jag känt obehag över att stå och lyssna när hon öste ur sig galla över att en granne exempelvis spelat boccia fram till klockan 20.00 kvällen innan. Ja, inte nog med det, barnbarnen hade skrattat också. Ja, gud förbjude att människor är lyckliga :-). Jag hade känt obehag när jag träffat den andra grannen istället. Andras bitterhet får inte stjäla min energi eller nagga på min integritet. 

Jag finns alltid för mina vänner dygnet runt och det vet de om!

Det kommer en blogg till ikväll om min gårdag.