Idag har det inte blivit några bilder med min Iphone så det
får bli en gammal bild på en kär favorit :-) Tage förstås

Idag skulle min familj kommit på besök men jag har haft migrän inatt så det får bli en annan dag istället. Nu är jag bättre och har handlat och ätit litegrann. Bilen kördes genom biltvätten, avskyr när bilen är smutsig. Jag skulle prova en ny biltvätt och frågade om det var krångligt för när jag skulle tvätta på ett annat ställe så fick de starta om hela anläggningen för att jag tryckte på en knapp som jag inte skulle trycka på :-). Det var hur smidigt som helst och bilen blev skinande ren.

När slutar man vara mamma? Finns du där för att stötta dina barn, små som stora? Framförallt fanns du där för dina barn när de var små? Eller var du bara där i din fantasi? När jag var liten så tyckte jag att min mamma var tjatig, oroade sig för allt i onödan mm. Ja, några av er känner säkert igen sig. När jag blev vuxen insåg jag att det berodde på att hon brydde sig om mig och det gör hon än idag. Det är inget hon bara visar med ord utan också i handling. När jag var liten så trodde jag alla barn hade överbeskyddande mammor som jag och mina kusiner. Ytterligare något jag insett i vuxen ålder är att så inte varit fallet för alla.

För mig är det en främmande värld när mammor ger sina barn öknamn och sätter sig själva i första hand jämt och ständigt oavsett vad. Tyvärr är det inte främmande för andra vilket det borde vara. Jag läste en bok där det viktigaste för författaren var att inte bli som sin mamma, en som ständigt sviker sina barn, och det lyckades hon med! Det är små människor som får sina barn att må dåligt. Nej, gå er egen väg och låt inte era misslyckade mammor sätta käppar i hjulet för lycka och framgång i livet!

Ps. Missa inte min omröstning till höger.

Kram alla vänner!